Den ansvarslöse polisen
När jag och min partner gick på spårvagnen på fredagkvällen var det mycket folk och stök, några spelade hög musik, några skålade, andra satt lugnt och pratade med varandra.
Men det var speciellt ett gäng längst bak i spårvagnen som jag la märke till. De var bröliga och stirrade på folk med en såndär rovdjursblick. Ju fler folk som gick av desto tydligare kunde jag höra vad gänget hade för sig bakom mig. Då hörde jag hur de satte på sin gamla bandspelare på högsta volym och sjöng med: Sieg heil, sieg heil!
Min kropp blev helt kall och jag hoppades att de skulle gå av vid nästa hållplats men de gjorde de inte. Utan istället kände jag en frän doft och vände mig om och ser att ett av rovdjuren står och pissar bakom ett av sätena i spårvagnen. Jag känner klumpen i min mage dra ihop sig, tur att vi ska gå av vid nästa hållplats.
När vi går av ser jag att det sitter en ensam man kvar i samma vagn som vi. Han kommer från ett annat land och min mage säger till mig att jag borde ta med honom ut ur vagnen också. Men hjärnan säger åt mig att han är en egen vuxen individ som gör som han vill, han kanske inte ens är rädd för de där små rovdjursvalparna och vill antagligen inte bli "omhändertagen" av mig bara för att jag är rädd att han ska bli utsatt för något rasistiskt. Så vi går av, dörrarna stängs och spårvagnen åker vidare.
Då ser vi hur en av valparna går fram till mannen, ställer sig framför honom och heilar.
Vi får panik så vi ringer polisen. Efter att fått stå i kö ett tag svarar en polis och jag förklarar allt som jag sett och polisen svarar lugnt:
"Det är ingen fara, du kan vara lugn. De kommer nog inte göra något. Händer det något så kommer spårvagnschauffören se det och dirketlarma till oss." och sen la vi på.
1. En rovdjursvalp som kan sänka sig så lågt som att pissa i en spårvagn, lyssna på nazimusik och heila mot en annan människa kan väl vara kapabel till vad som helst?
2. Vaddå "kommer inte göra något"!? De har ju för fan pissat i en spårvagn, lyssnat på nazimusik och heilat mot en annan människa!
3. Saker kan ju hända när de går av spårvagnen?
4. Varför accepterade jag att polisen ville lägga på?
Jonna Ljunggren
Men det var speciellt ett gäng längst bak i spårvagnen som jag la märke till. De var bröliga och stirrade på folk med en såndär rovdjursblick. Ju fler folk som gick av desto tydligare kunde jag höra vad gänget hade för sig bakom mig. Då hörde jag hur de satte på sin gamla bandspelare på högsta volym och sjöng med: Sieg heil, sieg heil!
Min kropp blev helt kall och jag hoppades att de skulle gå av vid nästa hållplats men de gjorde de inte. Utan istället kände jag en frän doft och vände mig om och ser att ett av rovdjuren står och pissar bakom ett av sätena i spårvagnen. Jag känner klumpen i min mage dra ihop sig, tur att vi ska gå av vid nästa hållplats.
När vi går av ser jag att det sitter en ensam man kvar i samma vagn som vi. Han kommer från ett annat land och min mage säger till mig att jag borde ta med honom ut ur vagnen också. Men hjärnan säger åt mig att han är en egen vuxen individ som gör som han vill, han kanske inte ens är rädd för de där små rovdjursvalparna och vill antagligen inte bli "omhändertagen" av mig bara för att jag är rädd att han ska bli utsatt för något rasistiskt. Så vi går av, dörrarna stängs och spårvagnen åker vidare.
Då ser vi hur en av valparna går fram till mannen, ställer sig framför honom och heilar.
Vi får panik så vi ringer polisen. Efter att fått stå i kö ett tag svarar en polis och jag förklarar allt som jag sett och polisen svarar lugnt:
"Det är ingen fara, du kan vara lugn. De kommer nog inte göra något. Händer det något så kommer spårvagnschauffören se det och dirketlarma till oss." och sen la vi på.
1. En rovdjursvalp som kan sänka sig så lågt som att pissa i en spårvagn, lyssna på nazimusik och heila mot en annan människa kan väl vara kapabel till vad som helst?
2. Vaddå "kommer inte göra något"!? De har ju för fan pissat i en spårvagn, lyssnat på nazimusik och heilat mot en annan människa!
3. Saker kan ju hända när de går av spårvagnen?
4. Varför accepterade jag att polisen ville lägga på?
Jonna Ljunggren