Frisören med mustaschen full av fördomar
En gång när jag var nyinflyttad i Göteborg gick jag till en frisör. Redan i väntstolen insåg jag att frisören i egen hög person var rasist, han pratade nämligen på sjukt fördomsfult om invandrare med sin kund som han hade innan mig. Och den unga killen som var kunden sa inte emot, bara hummade där han satt och liksom nickade lite halvt.
Frisören, som var en väldigt intressant karaktär i övrigt (utrustad med en stor mustasch, solbränna och svängiga höftrörelser), fortsatte självsäkert sitt snack med mig när det var min tur att entra frisörstolen. Och alltid när jag hör människor vara sådär öppet rasistiska så blir jag så häpen, jag kan liksom inte tro att det är sant! Så jag satt bara där och lyssnade och förundrades och bidade min tid. När skulle jag säga emot? Vad skulle jag säga? Jag ville ju heller inte att denna spexiga frisör skulle "råka" spetsa mig i nacken med frisörsaxen om jag förargade honom.
Han babblade på ungefär såhär:
"Ja jag har ju några bekanta vetdu som flyttade hit till Göteborg, men de kände ju inte till områdena. De flyttade till Bergsjön. Men det blev inte långvarigt, man vill ju inte ha främlingar runtomkring sig. Man vill ju bo i ett område med svenskar" blablabla
"Mina vänner flyttade ganska nyss till biskopsgården" sa jag
"Jasåååå" sa han medlidsamt
"Och de är väldigt nöjda"
Frisören blev nog lite ställd och frågade sådär i förbifarten..
"Vad sysslar du med då?"
"Jag spelar antirasistisk teater" sa jag. Och det kändes jävligt bra.
Maja Ericson